De där julkänslorna

Jag äter skumtomtar och pepparkakor. Och tänder ljus. Jag skriver även ner tankar i fina boken som han gav mig. Och med hoppfulla steg går jag i butiken och letar efter julknäcke. Och must. Och sill. Och jag sneglar i almanackan och räknar ner dagarna till första advent. Första julklappen är redan inhandlad. Och julkorten likaså. Tänk vad tidigt mina julkänslor infann sig det här året. Och tänk om de är slut när julen är här funderar jag. Kaputt liksom. Jag känner mig nästan som en galenpanna. Och han bara ler åt mig.

Om Dr Westerlund och bakning

Jag har tagit en stickling av Doktor Westerlund som får stå och sprida underbar doft i sovrummet. Den  doften påminner mig om barndomen eftersom mamma alltid hade en sån i sitt sovrum. Ljuva Dr Westerlund. Jag bakar. Och kastar. Och bakar igen. Medan jag tänker "när blev jag såhär dålig på att baka?". Tårtan som vi bakade till hans kalas fick iallafall högsta betyg av hans farmor 94 år. "Godare tårta har jag aldrig ätit!"  Nu ska jag steka falukorv och potatis.

Jag försvann

Jag försvann en stund. För att hämta andan och egentligen bara vara. För luften försvann ur mig. Som om någon slagit mig i mellangärdet. Men nu är jag här igen. Med ny luft i mina lungor. Och med ett leende. Men, med en bekymmersrynka. För det är något knas. Bilderna jag för över till bloggen blir randiga och gröna och lila. Det är hopplöst. Kanske att jag behöver ett nytt bildredigeringsprogram.